Till det svenska folket, fredsvänner, de demokratiska krafterna och försvarare
av mänskliga rättigheter


- En rapport om läget i Turkiet och trycket mot progressiva krafter

Den senaste tiden har vänsteraktivister och andra progressiva burit skyltar med texten “Vems tur är
det nästa gång?” (“
Sira kimde”) på. I främst Istanbul och Ankara men också i andra delar av landet
har gatorna fyllts av protester mot
regeringen. I dessa demonstrationer har
intellektuella, kulturpersonligheter och
författare deltagit sida vid sida i samarbete
med arbetarnas och tjänstemännens
fackförbund och ingenjörernas och läkarnas
samfund. Skälet till aktionerna är resultatet
av en komplott; ledare och talespersoner från
Socialistiska Demokratpartiet (SDP) och
organisationen Plattformen för Social Frihet (TÖP) har gripits... även om den verkliga anledningen är
mycket djupare än så.

AKP-regeringen presenterade å ena sidan en propagandakampanj, den så kallade “kurdiska
öppningen”, där man sade sig vilja lösa kurdfrågan. Samtidigt greps hundratals kurdiska politiker.
Dessa, där bl.a. borgmästare återfinns, har synts i svenska medier uppradade med handfängsel.
En stor del av dessa politiker har suttit häktade i över ett och ett halvt år utan att få någon dom.
Rättegångarna har nu den 18 oktober påbörjats. Här måste en sak påpekas; att dessa människor
sitter häktade så länge beror inte på att fler bevis ska samlas in, utan snarare för att under
häktningstiden kunna bestraffa de intagna.

Vidare påpekar läkare i olika rapporter att “fängelseförhållandena inte tillåter att fångarna för vård”,
trots att flera av de som väntar på sina domar lider av cancer och andra allvarliga sjukdomar. (I ett
bifogat dokument får ni ta del av en av rapporterna)

SDP och andra organisationers aktivister har med jämna mellanrum gripits och omhändertagits för
att ha delat ut information, satt upp affischer och ordnat liknande fullt lagliga och fredliga aktioner.
Även dessa personer sitter i långa perioder i fängelsernas häkten i väntan på att få sina domar.
För att ge ett exempel; eftersom de valt och arbetat för bojkottkampanjen i grundlagsomröstningnen
i september blev tiotals medlemmar ur vänsterorganisationerna BTP och ESP omhändertagna av
polisen dagen för valet.

De domstolar som dömer kurder och vänsteraktivister är fortsättningen på de gamla myndigheterna
från undantagstillståndens tid och de anklagelser som poliser riktar mot åtalade godtas utan närmare
eftertanke eller reflektion.

Även om progressiva medier och offentligheten är vana vid den här typen av polisingrepp har
tillslagen mot SDP och TÖP chockat alla.
SDP som i åratal har kämpat med lagliga medel och TÖP:s talespersoner anklagas för att vara
medlemmar i terroristorganisationer och har därför gripits.

Repressionen har varit hård. Så hård att personer som t.ex. haft kontakt via Internet med författaren,
pedagogen och Svensk PEN-medlemmen Hamza Yalcin, idag bosatt i Sverige, har varit föremål för
polisens trakasserier. Yalcin, medlem av Svenska PEN-klubben, anklagades grundlöst för att vara
terrorist och efterlyst av Interpol i medier. Kontakten resulterade i att studenterna var fänglsade i fem
månader för att sedan släppas fria.
Därför är SDP:s och TÖP:s kampanjer för att uppmärksammande av repressionen döpta till “ Vems tur
är det nästa gång?” . För vem vet vems tur det egentligen är? Idag kan det vara nästan vem som helst.

***

Somliga pekar på de senaste grundlagsändringarna och menar att Turkiet håller på att demokratiseras.
Den typen av åsikter baseras på antingen okunskap eller en vilja att vilseleda. De ändringar som har
gjorts har inneburit ett fåtal ändringar för att skapa något mer insyn i rättssystemet, men mycket mer

än så är det inte. Således återstår en hel del brister.

* Aleviterna, en av landets minoritetsgrupper, ropar “ni assimilerar oss!”, men regeringen lyssnar inte. Ett av de
viktigare kraven som inte hörsammas är att den obligatoriska religionsundervisningen ska bli frivillig.

* Det pågår som bekant ett krig i Turkiet. Istället för att försöka stoppa detta genom att hörsamma krav på
reformer som kommit från Freds- och demokratipartiet (BDP) eller de icke-statliga organisationerna har man
låtit bli att lyssna.

AKP-regeringen har överhuvudtaget inte tagit detta på allvar och heller inte ansett att frågor som dessa har
varit värda att diskutera.

* Bland grundlagsändringarna har tjänstemännens krav på rätten till kollektivavtal inte accepterats.

* 10-tal etniska minoriteter, Syrianer och andra kristna minoriteter bortses helt ifrån precis som i tidigare
konstitutioner.

* Regeringen har inte rört den med en i internationell jämförelse unik spärr på tio procent som hållit borta
vänsterrörelser och kurdiska partier från parlamentet.

I korthet; AKP-regeringen och dess allierade har tvärtemot vad de uppger inte ändrat kvarlevor i 12 september-
juntans lagar rörande arbetsrätten, val- och partilagen, särskilda domstolar och liknande viktiga delar i
konstitutionen. Således har bara ytan på konstitutionen ändrats, medan det faktiska innehållet står kvar.
Den nuvarande konstitutionen och de gällande lagarna samt den verklighet med en stat som i princip agerar
som en polisstat som vi har beskrivit ovan pekar på en del av de problem som idag finns i Turkiet.

Kultur- och Konstföreningen

Assyrisk-Syrianska-Kaldeiska Demokratiska İnitiativet

Solidaritets- och Kulturföreningen


FileView
Ständiga övergrepp mot
elementära mänskliga rättigheter i turkiska fängelser

I turkiska fängelser och häkten pågår idag dagligen odemokratiska ageranden som är emot
internationellt accepterade förordningar om mänskliga rättigheter. Många fångar lider av dödliga
sjukdomar och får inte den vård de behöver och har rätt till. Detta har lett till att många har gått
bort, och andra väntar på sin död i fängelserna.

Rättsmedicinverket öppnar vägen för denna orättvisa genom missledande sjukrapporter för att
bevara sin politiska ställning och sin närhet till regeringen. Staten ska ansvara för att upprätthålla
lagar om mänskliga rättigheter och se till att dessa följs utan förbehåll. Inga omständigheter, svepskäl
eller förevändningar ska vara giltiga vad gäller inskränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Tyvärr
är praxis det motsatta i turkiska fängelser.

Den nuvarande regeringen försöker att utåt, mot västvärlden, ge intrycket av att demokratin ständigt
utvecklas i Turkiet. Samtidigt fortsätter de att på ett relativt öppet sätt kontinuerligt att kränka
internationella lagar vad gäller demokratiska och mänskliga rättigheter. Detta gäller allmänt på
många området och i synnerhet gällande behandlingen av fängslade.

Vi svenskar med ursprung i Turkiet protesterar emot denna stora orättvisa som pågår dagligen. Vi
kräver att alla fångar i allmänhet och de med dödliga sjukdomar i synnerhet ska få den behandling
och sjukvård de av internationella lagar är berättigade och vill att åtgärder tas emot detta
odemokratiska tilltag som ständigt begås av regeringen.

Vi hoppas att alla organisationer och regeringar som kämpar emot kränkningar av mänskliga
rättigheter står enade i denna ytterst viktiga fråga och stödjer oss genom att föra upp och diskutera
problemet i deras dagordning. Enbart på detta sätt kan den orättvisa som den turkiska regeringen
dagligen utövar bekämpas.

Nedan finns en namnlista med beskrivning av de sjukdomar som vissa fångar lider av.

Füsün Erdogan: koordinator för Özgür Radio station, har utan att fått sitt fall prövat i domstol suttit
i häkte över 1000 dagar. Baris Akcel: Direktör för tidningen İşçi Köylü (Arbetande bönder) sitter
fängslad sedan många år för att ha utövat sina demokratiska rättigheter och kritiserat staten i
tidningen. Erol Zavar: Direktör för tidningen Odak sitter fängslad av samma anledning som ovan.
Lider av cancer och har blivit opererad 20 gånger men har trots detta inte släpps fri. Nurettin Soysal:
Diyarbakır D Tipi Cezaevi, Lymfcancer. Halil Güneş: Diyarbakır D Tipi Cezaevi, Bencancer.

Samet Çelik: Sincan 2 Nolu F Tipi Kapalı Cezaevi, blodcancer. Deniz Yıldır: Adana Karataş Cezaevi,
cancer
Aynur Epli: Diyarbakır D Tipi Cezaevi, tarmcancer.

Nizamettin Akar: Muş Cezaevi, strupcancer. Resul Güler: Maltepe Cezaevi, cancer. Taylan Çintay:
Erzurum H Tipi Cezaevi, cancer

Veysi Özer: Diyarbakır D Tipi Cezaevi, cancer. Yusuf Kaplan: Elazığ E Tipi Cezaevi, 85 år, förlamad 79%
av kroppen (har sjukrapport)
Gazi Dağ: Antalya E Tipi Cezaevi, Förlamad från midjan och ner. Halil Yıldız: Antalya L Tipi Cezaevi, 82
år, Oförmögen att fungera normalt utan hjälp
Aslan Karslı: Silifke M Tipi Cezaevi, långt gången Korsakoffs sjukdom.

Hasan Alkış: Kırıkkale F Tipi Cezaevi, hjärtsjukdom
Temino Baysal: Siirt E Tipi Cezaevi, invalid till 80% enligt Diyarbakırs statssjukhus
Yaşar İnce: Sincan 1 Nolu F Tipi Cezaevi, hepatit B, hjärtproblem, njur- och leverinfektion
Nesimi Kalkan: Mardin Cezaevi, stressrelaterad sjukdom. Latif Bodur: Midyat M Tipi Cezaevi,
levercancer. Ağa Sağlık: Tekirdağ 2 Nolu F Tipi Cezaevi, riskerar att dö pga för snabb viktminskning.
Gülazer Akın: Adıyaman Cezaevi, hjärntumör
Hakim Eşyok: Erzurum H Tipi Cezaevi, har sedan 1995 men en 1,8 mm tjock hjärnbit i skallbenet.
Cengiz Eker: Erzurum H Tipi Cezaevi. Tre ådror som leder till hjärtat täppta.

Hediye Aksoy: Bakırköy Cezaevi, blind på bägge ögon, njurproblem och svårt att äta pga.
flertalet svåra operationer. İnayet Mete: Har nyligen genomgått en av många hjärtoperationer,
åderförkalkning, diskbråck, psykologiska problem som lett till självförvållade skador på kropp.
İsmet Ayaz: Adıyaman E Tipi Cezaevi, tarmsjukdom. İzzet Turan: Diyarbakır D Tipi Cezaevi, Ankilozon,
magsjukdom, benskörhet, njursjukdom, diskbråck
Kemal Özelmalı: Adana Kürkçüler Cezaevi, lider av Wernicke-Korsankof sjukdom
M. Ali Çelebi: Bolu F Tipi Cezaevi, Wernicke Korsakof sjukdom, långt gången schizofreni
M. Şirin Bozçalı: Bolu F Tipi Cezaevi, Hepatit B (smittsam leversjukdom)
Abdurrahman Yıldırım: Bolu F Tipi Cezaevi, järnbit i skallbenet. Memduh Kılıç: Kırıklar 1 Nolu F Tipi
Cezaevi, leversjukdom. Mustafa Gök: Sincan F Tipi Cezaevi, Wernicke Korsakof sjukdom

Kultur- och Konst Föreningen
(Kültür ve Sanat Derneği)

Solidaritets- och Kultur Föreningen
(Dayanışma ve Kültür Derneği)

Assyrisk-Syrianska-Kaldeiska Demokratiska Initiativet
Asuri Süryani Keldani Demokratik İnsiyatifi

     

 
Me di vê belavokê de çareserîya pirsa kurd û Kurdîstanê danîye ber çavan. Em bang û gazî li kes, sazî, rêxistin, rewşenbîr, tezgeh û tendensên sîyasî, demokrat û humanîst dikin ko piştgirîya banga me bikin.   Berdewam>>>
Tema

KÜRDİSTAN DEVLETİNİN KURULUŞU TEK AMAÇTIR.

Nasil Türkler'in Türkiye'si, Gürcüler'in Gürcistan'i, Ermeniler'in Ermenistan'ı varsa Kürtler'in de Kürdistan'i olmalidir.

BU, BÜTÜN MİLLETLERİN EN DOĞAL HAKKIDIR. 

Eğer tüm Kürdlerin ortak bir bağımsızlık hareketi gelişirse ki, bu şimdi mümkündür,  ABD ve AB devletleri uzun süredir sürdürdükleri Arap - Türk yanlısı politikalarını değiştirmek durumunda kalacaklardır ve böylece ilk Kürdistan devletinin ortaya çıkması sağlanacaktır.
  
Makaleye giriş >>>